Kvinnor som vårdas på rättspsykiatriska kliniker för sitt självskadebeteende vittnar om hot och sexuella trakasserier. Det berättar Sofia Åkerman som skrivit boken Slutstation Rättspsyk.
Hon har kommit att ägna en stor del av sitt liv åt vad hon kallar en desperat vård efter att ha följt den under dryga tio års tid.
– Därför att det här fortfarande är ett relativt nytt fenomen där sjukvården känner stor vanmakt eftersom man inte vet hur man ska hjälpa de till största delen unga kvinnorna. Man har provat allt och hamnar i en ond spiral där alltmer skydd och tvång leder till att patienterna hittar nya sätt att skada sig. Det tar lång tid att bygga upp kunskap om bra behandlingsmetoder och kan jämföras med hur sjukvården agerade mot ätstörningar.
Själv har hon i sin och medförfattaren Thérèse Erikssons bok visat upp en skrämmande bild av en helt stängd vårdmiljö där de självskadande flickorna trängs ihop med varandra och med män och kvinnor dömda till rättspsykiatrisk vård, i vissa fall sexualbrottslingar. Sofia Åkerman drar sig inte för att kalla självskadepatienterna för rättslösa.
– Utifrån de intervjuer vi gjort med 35 kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin är jag inte förvånad över den här anmälan. De vittnar i flera fall om hur de utsatts för brott. Flera fall av misshandel och det finns sexuella trakasserier eller där män försöker skapa sexuella kontakter, säger Sofia Åkerman.
Där har kvinnorna fått rådet att själv sätta gränser men bara det visar på hur självklart fel det är att vårda de självskadande kvinnorna i de här miljöerna, menar Sofia Åkerman som inte förstår varför man i svenska fängelser helt naturligt skiljer på män och kvinnor men inte på rättspsykiatriska kliniker.
– Klinikledningen i Växjö säger att man har gjort en riskbedömning och att man därefter bestämt att man kan placera de här dömda personerna tillsammans med de sjuka flickorna. Men man kan aldrig göra en så säker bedömning.
Sofia Åkerman poängterar att hon inte har någon insyn i det anmälda fallet i Växjö men att det sätter fokus på den enligt henne helt felaktiga vården.
Hon jämför hanteringen av självskadepatienterna med tvångssteriliseringarna och lobotomeringarna under 1900-talet och hur svårt det är att lyfta frågorna i sin samtid.
– Det som vi i dag självklart kallar för övergrepp och har svårt att förstå hur man kunde genomföra.