De långa köerna till utredningar på BUP har kortats markant under årets första månader. Från 112 köande barn, till 65.
Nu berättar personal att det har skett genom ett oetiskt trixande, där barnen drabbas.
– Barn har bara försvunnit ur kön. Det är inte acceptabelt det som sker, säger en anställd.
Köerna till neuropsykiatriska utredningar, främst för misstänkt ADHD, har under ett par års tid varit långa på landstingets barn- och ungdomspsykiatriska klinik, BUP, i Växjö.
Efter ett kaotiskt 2012 anställdes för ett år sedan en ny verksamhetschef, Martin Glosax. Han hade ett tydligt uppdrag: Att få bort köerna till årsskiftet 2013/2014.
Det lyckades inte.
I slutet av december kunde Smålandsposten berätta att det fortfarande stod över 100 barn i kö, där flertalet hade väntat betydligt längre än de 30 dagar som de enligt vårdgarantin har rätt att få komma till inom.
Från politiskt håll riktades skarp kritik mot situationen.
Sedan dess har något hänt. De 112 barn och ungdomar som stod i utredningskön vid årsskiftet har nu minskat till 65. Kön som under flera år har varit svår att komma till rätta med, har på drygt två månader plötsligt krympt med över en tredjedel.
Enligt personal på Bup har det inte gått rätt till:
– Det handlar om fusk med siffror. Det är mycket cyniskt, säger en person.
Ett stort antal barn i behov av utredning, omkring 30 stycken, har plockats ut ur kön för ny bedömning.
En del har där efter avskrivits helt, andra har fått ett så kallat "startsamtal i utredning", utan att någon plan för utredning finns.
– Barnen som står i kö har tidigare bedömts av flera olika professionella på olika nivåer. De har fått en gedigen bedömning. De har inte hamnat i kön utan en anledning, säger en person med god insyn i verksamheten.
De nya bedömningarna görs av en inhyrd vuxenpsykiater och en av klinikens sjuksköterskor. Det är också de som, där de tycker att ett utredningsbehov finns kvar, gör ett "startsamtal i utredning". I klinikens statistik försvinner barnen därmed ut ur kön, eftersom det är just starten av utredningen som är den mätpunkt man använder.
Enligt samstämmiga uppgifter från anställda handlar det dock inte om ett startsamtal enligt klinikens gängse vård- och utredningsrutiner.
– Det ser ut som att det har satts igång en massa utredningar, men det finns ingen personal att genomföra dem. Det är bara vuxenpsykiatern och sjuksköterskan. Hur de ska hantera det vet vi inte, säger en person.
Normalt är det åtminstone tre personer vid kliniken som deltar i en utredning: en kurator, en psykolog och en läkare. Vid behov sätts även sjukgymnast, logoped eller specialpedagog in. Och när startsamtalet hålls är alla dessa personer beredda och kan presenteras för barnet och barnets familj. Då får familjen också alla tider som ingår i utredningen.
Det som görs nu är något helt annat.
– Det finns ingen plan, det finns inget formerat utredningsteam. Och det är väldigt, väldigt ovanligt att man gör utredningar av den här typen utan psykolog.
Ledningens sätt att "genom väldigt tveksamma strategier försöka trolla bort kön" kan få förödande konsekvenser, menar flera anställda.
– Det är ytterst allvarligt. Barnen som inte får en ordentlig utredning nu riskerar att komma tillbaka om några år och då inte må alls bra.
– Det innebär slumpmässig vård, det är oetiskt och det strider mot barnkonventionen och all tillgänglig kunskap om vad som är god barnpsykiatrisk vård och utredning.
Varför väljer då ledningen att göra så här? Personalen är överens om motiven:
– Vi upplever att ledningen känner ett väldigt tryck från politiskt håll. Men det som glöms bort är barnen. Deras behov. Det handlar bara om att korta köerna till varje pris.