Susanna Arwins skulptur av kvinnan som med sin handväska slår efter en nynazist har hyllats. Växjö kommun vill uppföra den som staty på Stortorget. Men konstnären Remus Wilson uttrycker nu skarp kritik.
– Det är bara fånigt, säger han.
Konstnären Susanna Arwin har gjort sig känd för sitt projekt Den svenska tanten. Den senaste tiden har hon dock fått stor uppmärksamhet för en annan skulptur – den av kvinnan som slår med sin handväska efter en nynazist på Hans Runessons internationellt kända foto från en demonstration i Växjö 1985.
Fotot, som har blivit utsett till århundradets bild i Sverige, har blivit en symbol för civilkurage.
Susanna Arwins lilla bronsskulptur ställdes för första gången ut på Edsviks konsthall tidigare i år. Och den har sedan rönt stor uppmärksamhet såväl lokalt som nationellt.
I kulturnämnden i Växjö finns nu också ett enhälligt beslut om att utreda förutsättningarna för att placera skulpturen, i stort format, på Stortorget.
Det har varit idel lovord. Tills nu.
I en insändare i onsdagens Smålandsposten gav väletablerade konstnären Remus Wilson en tydlig tumme ner till hela projektet.
– Hans Runessons foto i sig är så genialiskt, och jag tycker inte att man ska bryta ut en del av det som redan är färdigt, säger han.
Är inte det klassiskt inom konsten att man lånar och tar från andra och skapar något nytt?
– Jo, visst. Men man måste vara helt genialisk själv om man ska kunna skapa ett konstverk på något som redan är så genialiskt som det här fotot.
– Jag vill inte ge mig på konstnären Susanna Arwin. Men ska man ta halva verket och ställa det på torget, då får man en klump. Efter några år är det ingen som förstår varför den står där.
Fotot är ju minst sagt välkänt?
– Det är några år till, sedan är det kanske inte så känt längre. Jag förstår inte varför man inte i stället tar verket, fotot, och visar fram det. Varför ska man göra en annan grej av det?
– Bilden är ju mer än bara tanten. Bilden illustrerar vårt civilkurage. Hur ska en näve ut i luften med en klump i handen kunna visa på det. Det är bara fånigt, säger Remus Wilson.
Susanna Arwin tycker att Remus Wilsons kritik är onyanserad, ”ett barnsligt påhopp”.
– Det känns som att den här skulpturen behövs nu, att den är mer aktuell än någonsin med tanke på den rasism och främlingsfientlighet vi ser runt omkring oss. Kvinnan på bilden har ju blivit en kraftfull symbol för antirasism.
Remus Wilson menar att fotot i sig redan är fulländat, och att det blir fel att lyfta ut bara en del av verket.
– Det är ett högst aktivt ställningstagande att inte ha med hela bilden utan bara civilkuraget, hon som gjorde ”nu får det vara nog”. Skulle jag ha haft med nynazister på torget. Nej, tack.
Riskerar det inte att bli obegripligt om man inte har förkunskaper om fotoförlagan?
– Den här bilden är ju mer än världsberömd. Jag tror att den finns på nästan alla museer i hela världen. Bilden är så stark att den nog inte lär glömmas än på länge.
Susanna Arwin poängterar att skulpturen har skapats i fullt samförstånd med fotografen Hans Runesson.
