Jag hade en plan. En tanke om att beskriva den massiva polisövervakningen. Ni vet, en klichébild där bistra män med snäcka i örat och mörka solglasögon hela tiden kretsar kring personer som bedöms vara ”högriskobjekt”. Hur poliser vaktar varje gathörn, kanske till och med syns liggande på hustak.
Det var ju mycket snack om det innan veckan drog i gång. Det här är den största insatsen för Säpo under året, och just årets Almedalen är säkerhetspådraget större än någonsin. 200 av Säpos 400 skyddspersoner ska visst vara på plats.
Men - det syns inte. Visst, när Jimmie Åkesson kliver fram är det inte svårt att notera vakterna. Inte heller när statsministern gör entré. Och okej, man ser uniformerade poliser röra sig i staden. Spana, äta glass, småprata lite.
Ändå är det i stort sett inget här som signalerar att det är ett högriskarrangemang.
Man kan springa in i Carl Bildt och ”tjena, tjena, ursäkta”. Man kan komma i kontakt med makthavare som om det vore sin brorsa eller syrra man mötte på stan.
Så plötsligt, när man minst anar det, dyker de upp. Säpo. Det fick aktivisterna i Femen känna av när de började klä av sig mitt under Fredrik Reinfeldts tal. De togs bort, vilket de förmodligen också räknat med. ”Yttrandefrihet kan se lite olika ut”, kommenterade Reinfeldt innan han fortsatte sitt tal. En medialt tacksam händelse förstås. Men i verkligheten mindre spektakulär.
Att säkerhetsapparaten verkar utan att synas - så långt det är möjligt - är bokstavligt talat livsviktigt. Det är räddningen för Almedalsveckan som den öppna mötesplats den vill vara.
•••
Så över till vädret, dag fem: Måttlig vind, växlande molnighet, knappt 20 grader. Under eftermiddagen regnskurar. Nja.
Andreas Westergren är reporter på Smålandsposten och bevakar Almedalen varje dag denna vecka.
