Växjöbon Monica Svensson och hennes familj sitter i karantän på ett hotell i den Makedoniens huvudstad Skopje.
Orsaken är att en brittisk man dött på hotellet och man befarar ebola.
Hör Monica berätta: webbtv-klipp i artikeln.
– Vi är instängda på hotellet och får inte komma ut. Det är vakter vid dörrarna som inte släpper ut oss. Vi skulle ha flugit hem idag men nu missar vi flyget, berättar hon för Smålandsposten.
En brittisk medborgare som bodde på hotellet dog under gårdagen. Han hade symptom som kan tyda på Ebola och därför har hotellet satts i karantän.
Monica Svensson och hennes familj har inte fått särkilt mycket information, det de vet har de fått ta reda på själva, bland annat via UD och Svenska ambassaden.
– Den information vi fått här har varit felaktig, eller så har vi inte fått någon alls. När vi kom tillbaka till hotellet i går kväll släpptes vi inte in. Då sa man att man gjorde en passkontroll för att man sökte efter en engelsman.
Familjen såg själva hur en man bars iväg tidigare under gårdagen och att ambulanspersonalen bar munskydd. Men på kvällen förnekades först något samband.
– Men sen hörde vi att det varit misstanke om en konstig sjukdom.
Eftersom de fick beskedet att de inte skulle få lämna hotellet igen om de gick upp på sitt rum valde de att vänta utanför men efter flera timmars väntan blev de insläppta så länge de inte gick ut igen innan 23.40, då obduktionen skulle vara klar.
Familjen gick upp och la sig och vaknade till ett låst hotell med vakter utanför dörren.
– Det har börjat samlas en del journalister utanför och så. Det har kommit ett par ambulanser också, den första sjukvårdspersonalen som kom hade normal sjukvårdsklädsel men nu har det kommit personal i full skyddsutrustning.
Hon berättar att känslorna pendlar mellan hopp och förtvivlan.
– Vi försöker hålla ihop det för barnens skull och först tänker man att det kanske inte är så farligt sen kommer värsta skräcktankarna. Vi vet inte hur länge vi kommer att bli kvar. I värsta fall handlar det om flera dygn. Barnen är redan väldigt rastlösa i det lilla rummet, blöjorna börjar ta slut och vi har nästan inget att äta. Det känns inte bra att gå utanför rummet om det finns misstanke om sjukdomen, säger Monica Svensson.