En kväll ringer det på dörren. Det är polisen. De för iväg en oförstående Gerard Mfombep och gör en husrannsakan i bostaden. Allt inför ögonen på Gerards fru och fyraåriga son som skräckslaget tittar på. En månad senare avskrivs alla misstankar mot Gerard. – Det är som en mardröm.
Klockan sju fredagskvällen den 26 september ringer det på dörren till Gerard Mfombeps lägenhet på Teleborg. Hans fru ser genom titthålet hur fem, kanske sex, män står utanför.
Hon hämtar Gerard, som öppnar.
Männen kliver snabbt in och rör sig åt olika håll i lägenheten. Mot köket, vardagsrummet, sovrummet. En av männen visar upp sin polislegitimation och frågar efter Gerard Mfombep. Gerard bekräftar att det är han och undrar samtidigt vad det är frågan om.
– Det var helt overkligt. Tankarna bara snurrade runt. Vad gjorde de här, vad var problemet? säger Gerard i dag, en dryg månad efter händelsen.
Det enda svar han fick var att han var misstänkt för ett brott och måste följa med till polisstationen.
– Jag förstod ingenting. Det var så förvirrande.
När han förs iväg mellan två av poliserna gråter hans fru och hans fyraåriga son ropar, skriker, efter sin pappa.
– Jag kände mig så dålig, så ledsen. Men jag kunde inte göra någonting.
På polisstationen vill man att Gerard redogör för vad han har gjort de senaste dagarna. Han är stressad av situationen, har svårt att komma ihåg. Försöker tänka. Han har ju mest varit tillsammans med familjen. Han kommer på att han lämnade ett paket på Bussgods dagen innan. Ett paket till sin barndomsvän i Linköping.
– Det var en klänning till hans fru som jag hade tagit med från Kamerun efter att ha rest dit för att begrava min far, berättar Gerard.
Han förstod direkt på polisernas reaktioner att det var paketet som intresserade dem.
– De frågade mig en massa saker. Om jag visste vad det innehöll. Vem jag hade skickat det till. Om det luktade något särskilt. Hur det kändes. Massor av märkliga frågor. Jag sade bara som det var, att det var en enkel klänning från Kamerun.
Poliserna berättar för Gerard att han är misstänkt för narkotikabrott, smuggling.
– Va? Vad menade de? Jag har inte smugglat något. Jag frågade dem om de hade öppnat paketet, om de hade tittat i det. Jag sade att jag annars kunde göra det för att visa dem.
Men han fick aldrig se paketet, och fick inga svar på sina frågor.
Han berättar att han legitimerade sig när han lämnade paketet på Bussgods. Att han uppgav sin egen adress och förstås adressen till mottagaren, barndomsvännen. Uppgifter som också framgår på fraktsedeln – kvittot från Bussgods – som Smålandsposten tagit del av.
Efter polisförhöret försattes Gerard på fri fot, med förbehållet att han skulle hålla sig anträffbar. Polisen skulle ta kontakt med honom.
En timme efter att han blivit hämtad var han hemma igen. Polisens husrannsakan hade satt sina spår. Men det var inte bara lägenheten som hade vänts uppochner. Gerards fru var fullständigt uppriven. Liksom deras son.
– Min fru blev väldigt låg, väldigt nere, hon var sig inte alls lik. Det tog ett par veckor innan hon hämtade sig och blev lite mer som vanligt igen.
– Och hos min son har det här etsat sig fast. Jag blev tvungen att berätta på förskolan vad som hade hänt. Vad ska de tänka?
Åklagaren har nu lagt ned ärendet. Det finns inga brottsmisstankar. Det fick Gerard meddelande om i ett kortfattat brev den 17 oktober. Det var den första information han fick efter den där fredagskvällen då han blev hämtad för närmare en månad sedan.
Nu har han fått ytterligare ett brev från polisen. Han har ett paket att hämta ut. I brevet framgår också vad paketet innehåller: en cerise klänning i bomull.
Varför hände det här, tror du?
– Jag har inte haft något med polisen att göra tidigare. Jag finns inte i brottsregistret. Jag vet inte, kanske ser jag misstänkt ut, säger Gerard som kom till Sverige och Växjö från Kamerun 2008 för att studera. Han blev kvar och bildade familj.
– Jag är så besviken, jag har haft en så ljus bild av Sverige. Det här är ett övertramp, ett missbruk av ens rättigheter. Det är som en mardröm. Vad står det om mig i brottsregistret nu? Hur påverkar det här när jag söker jobb? Och hur ska det bli med min son? Jag har så många frågor.
Det var helt overkligt. Tankarna bara snurrade runt. Vad gjorde de här, vad var problemet?